Mobilen tog sitt ljud för sjätte gånger på morgonen, och med samma visa slängde jag iväg den. Ljudet dämpade sig, när den sakta nådde golvets mittpunkt. Dörren knarrade till och ett huvud stack in i den smala springan. ”God morgon gumman” mammas glada leende försvann när hon fick syn på de tårar som satt fastklistrade på mina ögonlock.

”Men herre gud min kära, vad har hänt” mamma kom böjande för att omfamna mig i en kram. ”Hände det något igår”. Det brast för mig, aldrig hade jag känt mig så svag, som nu. Istället för att svara på mammas frågor, kramade jag om henne hårdare. Efter ett tag lossade hon på taget och satt sig sittandes i sängen bredvid mig,

”Vill du prata om det”.

”Jag vet inte, jag har inga ord”

”Du kan säga allt till mig, det vet du väl” hennes medlidande fick mig att snyfta till ännu en gång.

”Mamma” viskade jag, ”har du inte märkt den senaste tiden… att jag har förlorat allt”

”Enda sedan vi flyttade till England, har allt förändrats. Jag, du, pappa och mitt liv är inte detsamma längre” jag slog ut med händerna i luften.

”Ni är nästan aldrig hemma, ni vet inte vad jag går igenom” mamma strök mig över kinden ”men gumman”.

”Jag hatar skolan…” jag tvekade innan orden lämnade min mun ”för jag har inga vänner, verkligen ingen” jag tittade ner, ”har aldrig haft”.

”Vad är det du säger, Hannah och Klara är dina vänner”

”Nej mamma, jag hittade bara på det, jag ljög för er” 

”Men, men hon nya tjejen, vad var hennes namn nu” hon letade efter namnet i huvudet. ”ZARA, Zara hette hon, ni är väl vänner” mamma tittade på mig, som att hon önskade att jag skulle komma på mig själv att jag faktiskt hade en vän trots allt. Men med en svag skakning på huvudet, sjönk hennes ivrighet. Jag kunde inte kalla Zara som min vän, inte än.

”Men Zayn och du har väl kommit bra överens” jag tittade bort och av att höra hans namn rann en tår ner. ”Mmh” mumlet lass sig i luften.

”Cassandra” en hand lass sig på min axel. Zayns beröring kom tillbaka, hans mjuka hand i min. Sättet han såg på mig, som att jag var den ända som fanns för honom. Och de där underbara mörka ögonen, så mystiska, men samtidigt omtyckande. Hans gnistande skratt som lämnade hans perfekta fyllda läppar. Vad hade hänt igår om inte James hade dykt upp, hade vi gått längre än att hålla hand? Hade jag fått känna på de rosiga kinderna av hans. Eller kanske till och med smaka på hans läppar.

”Cassandra!” jag vaknade till av att mamma satt framför mig med en orolig blick.

”Hur är det” jag blev irriterad.

”KAN DU INTE BARA INSE ATT JAG ÄR EN EFTERBLIVEN UNGDOM, SOM LEVER ETT LIV utan vänskap…” jag ställde mig upp och mamma rykte till av förvånad.

”Men... ” hon försökte ta tag i mig, allt för att lugna ner mig, men jag drog mig ifrån henne.

”Nej, snälla gå” mamma försökte gå på protest, men gav upp direkt och gick emot dörren. I avslutningen, stannade hon till och vände sig om, ”du ska veta att vi älskar dig över allt annat och vi båda finns där nere, när du är redo för att tömma dig”.

Kudden for över halva rummet och smällde till vägen. Hastigt drämde jag ner mig i sängen, med mobilen tryckt mot bröstet. Jag stängde ögonen för att sedan öppna dem igen och titta på mobilen, som ännu en gång ljudligt plingade till. Zayns namn dök upp på skärmen, och det bultade till i mitt bröst. Var det verkligen så att jag fallit för en av dem mest omtyckta pojkarna i England.

Zayn Perspektiv

Efter att blivit klickad sjunde gången i rad, la jag motvilligt ner mobilen i soffan. Jag hade begått världens största misstag i mitt liv. Hur kunde jag ens få tanken på att Cassie var intresserad i James. Jag såg hur han tittade på henne, men att lägga tanken på att hon inte titta detsamma, slog mig inte i den tidpunkten. Det var synen av dem tillsammans, som äcklade mig mest, att han skulle ta Cassie ifrån mig.

Tillbakablick

”HORA, spring din väg bara” James röst hördes över hela butiken, ända bort till läsk avdelningen där jag stod. Jag reagerade på det starka ordet och Cassie kom in i min näthinna. Snabbt vände jag mitt huvud åt utgången och som tänkt sprang hon ut i kylan. Hennes snötäckta hår fladdrade bakom henne. Misstänksam och förvirrad gick över till platsen där James befann sig. ”James” hojtningen fick han att rycka till och vända sig om. ”Varför sprang precis Cassie iväg”

”Eh Zayn, hon är inget att ha, en ren slampa” James skakade nonchalant på axlarna.

”Hey, säg inte så om henne” röt jag till. Jag blev arg på riktigt. Vad får honom att kalla henne något så dumt framför mina ögon.

”Hon hade knappt någon rumpa” skrattade James. Mina ögonbryn höjdes, sa han precis det här.

”Och dessutom var hon inte min typ, alldeles för klen och sliten” det bubblade inom mig av ilska. Mina knytthänder klämdes och var beredda i vilken sekund som helst att slå till.

”En riktig hora” skrattade han. Där tog det stop. Jag slet tag i James och tryckte upp honom mot vägen och höll ett stadigt grepp.

”Ett ord till som kommer ur din mun och jag slår dig, så hårt att du inte kommer kunna andras” min knytnäve låg precis bredvid James högra kindben redo att slå till.

”Vafan kompis, vad gör du” hördes en skär röst ifrån James.

”Prata aldrig mer med mig, okej” sa jag, samtidigt som jag smällde till James mot vägen innan jag släppte honom. Han far ner till marken utan balans.

För att hinna i tid till London, behövde jag inom tio minuter sitta i min Rangerover på väg emot storstaden. Men tanken på att lämna Cassie ensam utan att fått prata med henne, kändes inte rätt. Jag hade mer än gärna stannat kvar i Bradford i några dagar till, men jag hade fått ett strängt samtal ifrån Paul att jag hade 4 timmar på mig att befinna mig i London. Det kvittade hur mycket jag skulle be och böna, han skulle inte ge med sig. I ett sista försök, slog jag in Cassies nummer och tryckte på ring. Med ryggen lutad mot bilen, gick signalerna fram. Snön hade lagt sig och solen började kika sig fram igenom molnen. Vi var inne i mars månad och våren var på väg. Signalerna fortsatte, ett hopp inom mig sa att hon kommer svara. Sekunderna gick och min tid i Bradford rann iväg. Ett klick ljud hördes i andra ändan, det bubblade i min mage av glädje och stum, men fortsatte sedan med ett pip. Besviken hoppade jag in i bilen och begav mig mot verkligheten 

Hur tror ni det här kommer sluta mellan Cassie och Zayn? Zayn är trots allt på väg till London, utan att Cassie vet...  

Helt sjukt att jag skrivit tre kapitel i rak... men har sååå sjukt många nya ideer. Ibland är det kanske rätt bra att ta en paus trots allt.