Har hänt:

Mina händer knappa in meddelandet till Zara och tryckte på skicka. Min annars så nedböjda ryck, sträckte jag upp och luta den istället bakåt mot vägen. Min blick vandrade över korridoren, då den fastnade på en person som kom gåendes emot mig. Killen såg ner i marken och fortsatte sina steg framåt. Men jag höll kvar mina ögon på honom. Han höjde huvudet och titta rakt in i mina ögon. Det var han, hans underbara mörka ögon, hans perfekt stylade hår. Det var Zayn.

Det var en plåga att hålla kvar blicken i honom. En smärtfri död som skulle utbryta. Inte hade jag planerat att jag skulle träffa Zayn. Då hade jag förmodligen flippat ur och skitit att gå till platsen vi sagt ut. Men i den här situationen, hade jag inget val. Där stod han, precis två meter ifrån mig med ett stor leende på läpparna. Han rörde sakta sin mun upp och ner, ett tuggummi kunde jag se röra sig inne i hans mun. Tanken på att det kunde vara min favorit smak, mint. Fick mig att vattnas i munnen.

Zayn hade på sig jeans skjorta och en vanlig vit T-shirt under med ett svart tryck på. Till det hade han ett par mörka svarta jeans. En klockren outfit.

-       Cassie is that you?

-       yeah.

-       oh, I hardly recognized you in the light hair.

Jag skrattade till av ännu ett påstående om mitt hår. Det hade verkligen hjälpt.

-       If it would not been for the broken arm, I'd probably gone past you.

Jag stelnade till vad han just hade sagt. Det var inte den bästa meningen jag hört på länge.

-       Nice too know.

-       oh no, I did not mean it that way.

Zayn stod fortfarande mittemot mig och försiktigt la jag mina armar i kors, skapade en sur min och blängde på honom.

-       I had stayed, I mean who would walk past a cute girl.

Jag började rodna vilt av det sista ordet han sa. Han tyckte jag var söt.

Zayn perspektiv

Jag hade nästan klantat till det, men jag fick till det väldigt bra i slutet. Cassie kom över det snabbt. Jag tog insiativet och satt mig ner på bänken bredvid henne. Bara att se henne fick mig att bli lycklig. Jag hade undrat så mycket om hur hon mådde. Det såg ut som om hon gått över det en aning. Men man kunde fortfarande se rädslan i hennes ögon. Mina ögon vandrade över till hennes hår ännu en gång. Det hade skett en stor förändring. Från brunett till blond. Men det passa henne väldigt bra. Jag drog ner min blick så att den slutade precis vid hennes tindrande blå ögon.

-       Your hair are really nice.

Hon log ett svagt leende och ett lätt ”thanks” kom ur hennes fuktiga läppar.

-       So when are you supposed to remove the bandage?

-       Next week.

-       Nice

Cassie sa ingen på den stund vi satt i tystnad. Med till sist hördes ett svagt ljud från hennes fika. Hon drog upp sin vita Iphone och börja svagt knappa in ett sms. Jag gillade inte pinsamma tystnader, så jag reste mig upp och börja gå till toaletterna, som jag egentligen kom för att gå till. Men precis efter mina fem steg jag han ta, öppnade Cassie sin mun.

-       Why did you give me the teddy bear?

Frågan kom som en chock. Ja, varför lämna jag över en nalle till henne. Jag kände ju knappt henne. Och det var antagligen de hon ville få reda på. Men tyvärr hade jag inget svar på det. Men jag hade en känsla om henne, att det kunde finnas något hos henne jag letat efter. Och en sådan sak ska man inte släppa.

-       Uh, because I wanted to be nice.

-       Okay, it was very nice.

Jag log stort till henne. Jag vände mig om och fortsatte mina steg mot toaletterna. Bakom mig kunde jag höra Cassie’s steg gå iväg.

Cassandra perspektiv

Zara hade skickat ett sms efter en lång väntan. Vi skulle hålla oss i sal 200 hela dagen. Och salen låg i källaren. Hur skulle jag kunna veta att de hade uppfattat helt med att ordningen på talen. Jag menar vem skulle satt 200 i källaren, därpå första plan som 100 och sedan ovanvåningarna på 300 och 400. Vem var så dum?

Jag blev lite besviken över Zayns svar. Att han bara ville vara snäll. Det är klar han ville. Vem skulle vilja vara något mer med mig. Jag är säkert sista tjejen på hela jordklotet som skulle få uppleva kärlek.

Mina steg drog sig ner till källaren där jag fan Zara sittande med ett par killar. Men genom att bara dra ett snabbt titt på dem, såg jag direkt att de verkligen inte gick i min klass. Vist jag har bara gått här i en dag. Men jag hade verkligen rå pluggat där hemma. Gått igenom skolkatalogen jag fått av Zara, för att memorera alla namnen. Och de fyra ansikten fanns definitivt inte med på fotot. Zara tittade upp och fick syn på mig.

-       Cassandra, here.

Zara vinka med sin högra arm för att signalera att jag skulle komma, samtidigt som hon skrek som ett litet barn för att få uppmärksamhet.

-       Am here.

Svarade jag när jag kom fram.

-       You must be Cassandra, I’m Louis.

En kille med brunt hår, med enligt honom namnet Louis sträckte fram sin hand för att hälsa.

-       We heard so much about you. Fotsatte han.

-       You have, svarade jag skeptiskt.

-       Yeah, your friend here, han sträckte över sin arm över Zara och skratta högt.

-       Talked about you, fortsatte han sedan på meningen.

-       How nice of her, svarade jag med ett flin på läpparna.

-       Nothing bad Cassandra, I promise. Fortsatte Zara menande.

Jag tittade menade tillbaks på henne. Vad hon nu hade sagt, så viste jag att hon aldrig skulle dra upp incidenten på arenan. Vi hade lovat varandra att hon aldrig skulle nämna det till någon. Och jag torde henne. Så pass att jag litade på henne. Min blick förde vidare på resten av killarna, som hade suttit tysta under samtalet.

-       And who are you?

De blev väldigt förvånade alla tre över mitt uttalande. De kunde man se på deras chockade minner. Men de samlade sig fort. Den krullhåriga killen hackla sig.

-       I’m Harry an this guys names are Niall and Liam.

Jag hälsa vänligt på dem.

-       Nice too met you. so when will you start?

Killarna och till och med Zara brast ut i full skrattattack. Och jag fatta verkligen inget. Hade jag sagt något fel. Jag förökte få någon liten kontakt med Zara med det var helt omöjligt. ”Zara” skrek jag högt och de alla slutade skratta. Jag tittade förvirrat på varje person som satt framför mig och de alla bara satt och log. ”So?”

-       They’re the celebrities I told you about.

Där klickade det till i min lilla hjärna.

-       We’re One direction, förklarade Louis glatt.

-       But there should be five band members? Intalade jag.

En sak jag kom ihåg om det gnagande bandet var just att de var fem bandmedlemmar och att de blev kända genom x- factor. Mer viste jag inte. Alla i Sverige hade verkligen varit besatta i dem. Men jag hade inte ägnat en endaste tid till att titta upp hur de såg ut eller hur de sjöng.

-       You've totally right. But the fifth is currently on the toilet, svarade Harry.

När Harry precis avslutat sin mening, såg jag en bekant figur komma in genom dörren till musiksalen. Jag var bered på att höja min hand för en lätt vinkning när, den ljushåriga killen reste sig upp med ett språng emot honom. De kom sedan emot oss och min förvirrade min måste ha väckt många känslor på en och samma gång.

-       Let me introduce the fifth member of One direction, Zayn.

Min mun stod som vidöppen. Det kunde inte vara sant…

Efterlänktat Kapitel? För mig är det det i alla fall. Sjuuuukttt glad över mig själv, för att jag han med det idag. Nästa hoppas jag på att det kommer upp på fredag eller lördag. 

Ha en fortsatt trevlig vecka!