Med osäker fokusering reste jag mig från flygplan stolen. Jag hade till bringat mina senaste 3 veckor i Sverige hos min mor och far föräldrar. Jag hade tagit beslutet enkelt efter olyckan, det kändes inte rätt med England. Jag trivdes inte. Julen hade jag firat hemma hos mormor och morfar, och även mamma och pappa hade flyget ner till Julafton. Men tyvärr så var jag tvungen att komma hem. Ja hem till Bradford, eftersom att skolan började imorgon. De ville att jag skulle flyga hem tidigare. Men jag protesterade. Jag ville inte synas i den lilla byn och skämmas. För det var just det jag gjorde, skämdes. På grund av min olycka.

Min blick var riktad mot toaletterna längst bak i planet. Maten hade precis serverats för 10 minuter och jag var redan uppe på mina ben. Oturen som jag har, så var det inte ledigt. Med stampande fötter stod jag kvar och väntade. Blicken vandrade ut över sittplatserna. Jag hade modet att titta på dem, eftersom att de alla satt med ryggarna emot. Det var bara bakhuvudena som sågs. Och jag kunde urskilja skillnaderna, en del manliga satt med flinten där bak och andra med så tjockt hår, så det stod åt alla håll. På grund av den varma luften här inne.

En hårslinga ramla fram framför mitt ena öga och jag tog snabbt fram min icke skadade hand och satt hårslingan bakom mitt högra öra. Jag hade inlett en förändring. Mitt bruna naturliga hår hade jag efter mycket tänkande blekt ljust. Det var ett tufft beslut, men jag ville och om man vill något ska man testa. I alla fall om det inte är skadligt. Det låg faktiskt en tanke bakom det hela. Ett litet hopp om att de tjejerna inte skulle känna igen mig när jag börja den nya skolan. Det fanns bara en skola i Bradford. Så jag antog att de gick där. Och om förändringen skulle hjälpa mig, så skulle det vara värt det.

Dörren till toaletten låstes upp och en äldre dam kom ut. Hon nickade till mig, som en hälsning att hon var klar. Jag log tillbaka och snabbade mig in, låste dörren och drog upp toalocket. Mina knän fördes mot golvet. Min hand fördes upp för att omsluta mitt blonda hår. Huvudet lutade jag samtidigt fram.

Jag kan inte säga att jag gillar doften, men doften får mig att påminnas att magen är tom. De jag åt är ute och behövs inte tränas bort av extra träning. Ni förstår nog att jag inte har haft tillfället för att träna, på grund av den brutna handleden. Och gipset skulle inte tas av förens om en vecka. Så mitt liv var fortfarande en aning misslyckat.

Bälteskylten börja lysa precis när jag intagit min plats. Jaha, då var det dags att möta ”nuet”.

Mitt rum såg lika tillfredställande som för tre veckor sedan. Allt låg på sin plats. Garderoben var i och för sig ganska tom. Men jag kunde lova de att den efter min uppackning skulle vara full. Jag hade förövrigt fått massvis presentkort av släkten i julklapp och summan stannade på topp. Av min käre kusin hade jag fått en resa till Stockholm, förstås så inkluderade hon i den. Men det gjorde det bara roligare. Så av alla pengar köpte jag upp en hel ny garderob. Min blick vandrade över till min säng. Men genom att snabbt dra bort blicken, fastnade ett föremål på näthinnan. En nalle. Jag gick fram och tog upp den i min hand. Den var brun i olika nyanser. Den var bedårande. Jag visste att jag aldrig hade sätt den förut. Jag hade knappt några nallar ens. På nallens tröja stod det ”thinking of u”. ”huh” suckade jag. Jag tog med mig nallen när jag börja springa ner från trappan mot köket. Där jag hoppades finna någon av mina föräldrar.

Mamma satt vid matbordet och läste i några brittiska bantnings tidningar. Hon har nu fått för sig att hon är kraftig.  Som hon verkligen inte är.

-       Är den här från er? Slank det ur mig.

Mamma tittade upp och gav mig ett strålande leende. Jag log tillbaka och skulle precis unna ett tack för nallen. När hon plötsligt han förre mig.

-       Det var en ung kille som kom hit dagen efter du åkt till Sverige. Han frågade efter dig.

-       Vad hette han?

-       Jag vet faktiskt inte, han berättade aldrig det. Men han gav mig nallen. Jag skulle ge den till dig.

Tanken på att det skulle kunna vara Zayn dök upp i bakhuvudet. Men vem annars skulle det vara. Jag hade inte träffat någon annan kille under de två dagarna jag var i Bradford. Men frågan var varför gjorde han så mycket för mig? 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kän er fria att kommentera, men det hade varit kul med en kommntar, som visa ett tecken på bra/dåligt. 

1 kommentar till nästa del :)