---

Måndag morgon

Känslan var obeskrivlig, mjuk, passande och fridfull. Att vakna upp utan det jäkla bandaget runt handleden andre morgonen i rad, var det underbaraste jag hade varit med om. Att man hade möjligheten att rulla runt i sängen hur man ville, utan att en speciell mittpunkt skulle värka efter en hastig rörelse. Skrattet som uppstår när man upptäcker att du äntligen kan klia dig på ryggen utan några problem att nå.

Morgonen skulle inte innehålla något spår av stress eller sysslor och det skulle hålla i en vecka framöver. Mamma hade direkt ringt till skolan och krävt en till vecka för att återhämta mig. Hon var antagligen rädd för att jag skulle svimma av i skolan igen eller ännu värre "inte äta någon mat". Hon ville behålla mig hemma så mycket som det gick.

Min blick studerade rummet och fann shortsen liggandes i hörnet vid min tvättkorg. Jag vet att det är vinter ute, men tycker det känns skönt att kunna gå inomhus med tankarna om sommaren. Så därför klär jag mig rätt kalt inomhus.

Med min pyjamas på, går jag ner med hoppande små glädje skutt, riktat för att slänga mig i soffan framför teven. Mina steg börjar närma sig och i det sista hörnet tittar jag bak och slänger mig ner i soffan. Den mjuka delen, jag som alltid har känt när jag ramlar ner, var nu istället knölig och hård. Ett svagt ljud kunde tydas under mig och jag var lika snabbt upp från soffan som ner. Min rygg trycktes mot väggen, samtidigt som jag utbyte ett högt skrik, "FÖR FAN, ÄR DU HELT... OHHH". Zayn dämpade sitt skratt genom att hålla sin ena hand för att täcka munnen och den andra för att täcka ögonen. 

"Det. är. Inte mitt. fel. att du hoppar på mig" små ord kom ur honom, även fast skratten fortfarande ekade.

Jag gick emot honom och satt mig bredvid honom, "du kan ta bort händerna nu".

"Är du säker? blev rätt skrämd av ditt ansikte" skrattade han.

"Vad är det för fel på mitt ansikte" jag smekte min hand över min kind och försökte känna om jag lämnat kvar en fläck tandkräm eller om ansiktsmasken fortfarande satt på.

"Jag bara skämtar med dig Cassie" skrattade Zayn till när han tagit ner händerna och sätt hur jag chockat letat efter fel.

"Inte kul" och så smal jag till honom hårt på armen.

"Aj, det gjorde ont"

"Du ska tåla sådant" flinade jag till med en blinkning riktad emot honom.

Zayn hosta till "varför ska jag de"

"Har du sätt på dig själv" Zayn titta på mig, de där underbara mörka ögonen. Jag slet snabbt bort ögonkontakten efter tänkandet och en svag rodnad spred sig över mina kinder. Gud, han såg bra ut och de där musklerna, ahh. Nej Cassandra sluta nu!

"Är jag så ful" skratta han.

"Asså jag menar dina muskler, du borde tåla tjejer som slår dig" amen snälla kom jag inte på något bättre att säga. Wow så smart jag är, not.

"Så du har kollat in mig" fråga Zayn med det bredaste leendet på läpparna. 

Säg något smart, kom på något smart. Cassandra va smart för en gångs skull, snälllllaaaa.

"Eh... du sa att du var med i ett band" med de log jag brett och hoppades innerligt att han skulle skippa det andra och fortsätta konversionen inom det nya ämnet. Som min önskan precis slått in så log han gulligt och svarade på min fråga.

"Ja, One direction heter det" 

"Är ni stora" jag log lömskt mot honom.

"Haha, om du kallar världens största pojkband stora, så ja det är vi kanske" han titta lömskt tillbaka på mig och vi båda brast ut i skratt.

"oj, det är stort" sa jag krävande.

"Snacka om stort och en annan sak som också är stora, är ju mina muskler" det där var en sådär pick för mitt babbel och blicken han gav mig var obeskrivlig, eller rättare sagt retande.

Vi hade lämnat konversionen bakom oss och istället satt på teven, för att finna Family Guy. Våra ansikten satt som förstelnade och studerade efter ett roligt skämt skulle komma upp, så vi båda kunde skratta. Och som väntat lämnade skratten våra munnar var andre sekund. Men mellan all skratt och babbel från teven, hördes svagt ljud från min mage. Zayns ansikte vändes som vinden och studerade mig.

"Är du hungrig" 

"Nej, det är lugnt" svarade jag menande. 

"Kom" sa Zayn och drog upp mig från soffan, "jag ska göra nutella macka till dig" fortsätter han.

Ett skratt lämnade mig och fortsätter ända vägen in till köket, där Zayn helt plötsligt, läger sina händer runt min midja och bär upp mig och sätter mig på buffen. Min blick blev som förvånad och förvirrad.

"Du stannar här och jag jobbar" han pekade där jag satt och började smått ta fram ingresserna, så som nutellan och brödet.

Var det möjligt att Zayn precis höll mig runt midjan. Det var både en god sak och en åt det sämre. Jag ville inte ha någon, inte nu. Men han kanske inte mena det på det sättet. Han ville trots allt lyfta upp mig och sätta mig på buffen. Det är väl normalt, eller?   

"Två nutella mackor gjorda av den enastående Zayn är klara" 

En tallrik sates bredvid mig och som han sa så låg det två mackor på. Hur i helsike skulle jag orka de två. Min blick gick ifrån tallriken upp till Zayn. Ett leende trängdes fram på mina läppar. för att vissa min tacksamhet, även fast jag egentligen mer än gärna skitit i den här onödiga måltiden.

Båda hade dekat efter måltiden och slagit oss ner i soffan igen. Mackorna hade fått tas med länge, men till sist gav Zayn upp och hjälpt mig att äta upp dem. Och nu la vi här båda belåtna och mätta, med två magar som puttade ut. Zayn hade fällt bak sitt bakhuvud åt stödet bakom och lagt upp sina ben på soffbordet, medan jag lagt upp mina ben över hans lår och lagt mig bakåt för att kunna sträcka mig i soffan. Sedan slumra jag till. 

Den smattrande regnet utanför fick mig att öppna mina ögon och irriterande sucka över min ryggvärk. Ställningen var inte den bästa och synen utav Zayns fick mig att tycka synd om honom. Han måste ha mycket värre ont, när han vaknar. En rysning går genom min kropp och snabbt tar jag fram den rosa filten bakom mig och lindar om mig. 

Tankarna kom tillbaka om beröringen. Jag var förvirrad. 

Zayn hade på sig ett par slitna ljusa jeans, som satt perfekt på honom. En vit t-shirt klädde honom till och såklart hade han ett par svarta strumpor till. Jag fnittrade till, när jag själv kom på att jag precis studerat hans strumpor av alla saker. Men det var något speciellt med honom, som fick mig att studera varenda föremål som satt på honom eller i hans närhet. Det som oroade mig mest var att han var omtänksam, han brydde sig verkligen om mig. 

Evigheter gick, men Zayn hade inte rört sig ett smack. Han la där stil som vanligt, under den timmen som gått. Plötsligt fick jag en ide. 

Tillbaka kom jag med en svart tuschpenna i handen och med det största lömska flinet i ansiktet. Försiktigt lutade jag mig fram bakom honom, över hans huvud. Locket klickade av och min hand fördes över, i riktning mot under näsan. 

Resultatet blev bättre än vad jag väntat och framför mig kunde man se en enkelmålad mustasch.

Zayn gäspade och drog upp sitt huvud. Hans blick fördes över till det ställe jag legat innan på. Men utav mitt försvinnande tittade han ut över hela rummet för att leta efter mig. Men jag hade tagit sats och slängt mig ner bakom soffan med skrattet placerat för att explodera. 

"Cassie"

"HALLÅ CASSIE"

"Det här är inte roligt längre"

Han gick runt i hela huset och skrek efter mig, men det bussiga leendet hade lämnat honom och hade nu istället ändrats till panik. 

"Omg, omg Cassie" hans mummel hördes ända fram till mig från hallen, där prassel börjades höras. Men sedan brast det ut i ett skrik. 

"VAFAN, DIN JÄVEL" en sak var säkert, han hade sätt mustaschen. 

Jag reste mig och gick för att möta honom med skrattet. Inte långt efter stod han framför mig med en sur min. 

"Det växer snabbt, inte dags för rakning" blinkade jag.

"Du tycker det är roligt" jag nicka med hela huvudet. 

"Så tycker du det här också är kul" med det tog han tag runt min midja ännu en gång och slängde upp mig på hans rygg, bar över mig till soffan och slängde ner mig.

"NEJ, SLUTA" skrek jag. 

Zayn satt sig över mig och kittlade järnet av mig. Kittla var det värsta jag visste, men i det här läget kunde jag bara skratta och vråla utan att något skulle ta stop. 

Men tankarna låg någon helt annan stans, nämligen the fact that Zayn satt över mig. 

Först och främst vill jag bara klargöra att jag vet att ingen "har hänt innan" text syns ovan. Men det beror på att det kändes onödigt, i med att inget speciellt hände i förra kipitlet, som kan förknippasmed det här. 

Men i allafall hääääääärrrr har ni det låååååååååånngggggggaaaaaa kapitlet, som tog hela kvällen att skriva, men jag gjorde det för er.

XOXO