Har hänt:

 

"Zayn"

Han avslutade kramen och slog sin blick emot mig. 

"Kan vi börja om" han log breddare och nickade glatt.

Jag slog fram min hand emot honom och förberedde mig på ett handslag.

"Hej, jag heter Cassandra, men du får gärna kalla mig Cassie" ett skratt utlämnade Zayns mun, samtidigt som han svagt bitter sig i under läppen. 

"Trevligt att träffa dig Cassie, mitt namn är Zayn, men du kan kalla mig Zayn the bad boii om du insisterar" 

"Komisk och irriterande på samma gång, väldigt intressant" svarade jag samtidigt som jag slog honom löst på armen.  

 

Jag sträckte yrvaket upp mina två armar i luften, gäspade högt och slog min blick emot väckarklockan på min vänstrasida av sängen. Klockan visade halv nio på morgonen, en strålande lördags morgon som väntades bli bättre. Men glädjen som pumpande längst min kropp, tog jag satts upp ur sängen och begav mig ner för att sprida lycka. 

"Vad har tagit åt dig" skrattade pappa till när han fick syn på mitt stora leende.

"Det är lördag, dah pappa" jag titta surt på honom, hade han verkligen glömt det.

"Älskling, det är den stora dagen idag" mamma titta menande på pappa, med en nickning emot min arm.

"Shit den dagen" pappa höll för munnen när han uttalade orden, precis som att det var något hemskt. Han gick över till mig så han stod bredvid mig och strök sin hand över min kind, "vi får hoppas att inte hela handen ramlar av". 

Med de slog jag honom hårt på hans överarm, "åh du är dum i huvudet" och gick över till kylskåpet för att leta upp en av de få nutella burkarna. 

"När ska du börja äta nyttigare hjärtat" mammas fråga ekade länge innan jag kom på ett bra svar tillbaka.

"När du slutar bete dig som en liten irriterande råtta" pappas skratt fyllde hela köket.

"Den var bra chokladförbrukaren" pappa och jag gjorde en high five och mammas suckande andetag hördes bakom oss.

"Varför bara ett barn" suckade hon med händerna uppe i luften för att meddela gud.

 

I min familj har det varit pappa och jag emot mamma i vad som helst. Var isig om det handlade om spel, välja middag till kvällen eller boka en sommar resa. Det har varit pappa och jag så länge som jag kan minnas. Till exempel under sommaren tvåtusen elva, när det ända mamma pratade om var stranden, hur fint väder det var ute och att det skulle vara den perfekta dagen för att bara ligga på stranden och sola. Medan jag och pappa fick iden om att vi istället kunde åka och spela golf. Mamma försökte ändra vårt val, eftersom att vi skulle dö av den varma hettan ute på den plana marken, som bara kalla på att bli uppvärmd. Men så envisa som vi två är, så gav vi oss inte. Under kvällen la det Istället tre rödsprängda tomater nerbäddade i soffan framför teven. 

 

--------------------

 

"CASSANDRA, VI KÖR NU" pappas höga ord hördes och jag tog snabbt dag i min kofta och Iphone och sprang ner emot hallen för att sedan ta på mig jackan och bootsen. 

De satt redan redo båda två i bilen, med bilbälten på. 

"Klar" sa jag när jag hoppat in i bilen och spänt fast mig. 

"Är du redo för din livsförändring" fråga pappa med den mystiska rösten han bara kan få fram.

"Pappa, du får det att låta som att jag ska gå och bytta kön" skratta jag.

"Är det inte det du ska" fråga mamma utmanade. 

"Nej, nej ohhhh hahah" pappa och jag titta på varandra och tänkte precis samma sak. "Mamma du förstör allt", "Älskling jag sköter skämten här-" pappa strök med handen över mammas lår (jag tittade bort) "uch". "Du sköter disken, städningen och maten" fortsätter pappa menande för att hålla inne skrattet som försöker tränga sig ur. 

"Passa dig" försöker hon på, men misslyckas när hon ger med sig ett skratt.

 

--------------------

 

Doktorn hade sagt att min handled såg gott som ny ut. Sprickan hade läkt och jag kunde använda min hand som vanligt igen. Men han tyckte inte att jag skulle utmana den alldeles för mycket i början, utan ta det lugnt. Men jag såg ingen mening till att bli besviken, träningen låg ända på hyllan där hemma, väntandes på den rätta tiden. Jag hade min sjukdom att tänka på nu och om jag inte tog tag i den, skulle det vara omöjligt för mig att börja på gymnastik igen. Det var bara att inse det, jag kommer behöva leva ett liv utan fysisk träning länge. 

 

---

Det var egentligen meningen att det här kapitlet skulle bli längre, men fick avböja det. Hoppas ni gillar det. Puss ha en trevlig lördags kväll, för det ska jag hihi :)