"Kom"

Zayn hade fått upp mig på fötterna och stod och höll mina båda händer i hans, med en blick som tydde på glädje.  Den fanns något planerat och i med mitt intensiva leende, sprack även hans leende ut brett. "Jag vet något som kan bota sårighet", mitt ansiktsuttryck ändrades till förvirrad. "Vad menar du".

"Det ända du behöver göra är att ta på dig varmare kläder och sedan ska du få se", med en snabb blinkning emot mig, gick han vidare ut i halen. Mina fötter lämnade han och fortsatte sina steg upp för trappan, för att en gång skull göra som någon sa åt mig att göra.

När jag sedan kom ner, stod Zayn redan redo i halen med ytterkläderna på, väntandes på mig. "Tog det tid" skrattade jag till. "Inget nytt" svarade han med ett flin.

Min jacka åkte på och de sönder färgade bootsen drog jag på med storm. Allt för att inte få Zayn att vänta. Precis i dörröppningen stoppade han mig, "ingen mössa". Jag kolla skeptiskt på honom, "Zayn du är här för att hjälpa mig, inte leka mamma runt mig".

"Ja jag vet Cassie, vill bara inte att du ska frysa" jag fnyste till.

"Kan du sluta kalla mig det" 

"Kalla dig vad" hans förvånade min träde fram, men bakom det kunde man se att han njöt av stunden, stunden med mig irriterad. 

Med en suckande pust tog jag fram ett svagt "inget" och steg ut i vintern. 

Zayn hade insisterat att vi skulle gå till platsen han ville föra mig till, som jag än inte visste vart. Den tysta stämningen skrämde mig lite. Är det inte meningen att Zayn ska fråga mig frågor och verka smart när han sedan oförståeligt försöker svara på dem. Var det inte därför han var här, gåendes bredvid mig.

"Och då var vi framme" Zayn log stort när vi stod framför ett litet kaffe med Bahamas tema. Han håller upp dörren för mig och vi går in. Värmen träffar mitt ansikte och en svag känsla av beröring klistrar sig på min rygg. Det var otydligt varför den la sig där, men med tankarna blev jag bortförd till ett två bord längst fönstret. Servitrisen kom på direkten när vi slagit oss ner på stolarna mittemot varandra. "Jag tar hand om det" med handen styrd mot mig, att han skulle bestämma, nickade jag till. "Vi tar två extra stora Strawberryblueberrystraw", Zayns uttlande om Shaken, precis som att den var något såå speciell, fick mig att längta lite.

"Den lätt ju gudomlig" skratta jag.

"Och det är den"

"Bäst för dig" sedan titta jag ut ur fönstret. Vi befann oss i Centrum av Bradford.

"Vad tänker du på" Zayns fråga utslogs då servitrisen ställde ner två stora plastglas på bordet. "Så två Strawberryblueberrystraw, det blir sextiofyra kronor tack". 

"Behåll växeln" sa Zayn vänligt när han överlämnade en hundring till flickan.

"Tack så mycket" tackade flickan och gick sin väg för att plocka undan tallrikar och glas.

"Den är ju enorm" yttrade jag mig när jag intensivt studerade shaken.  

"Smaka den, kan garantera att du kommer älska den" Zayns blick studerade intensivt mig när jag velande sög upp shaken ur sugröret. Smaken var en blandning av sommarens alla smaker. Den var prövande, men med ännu ett smakprov, förälskade jag mig i den precis som Zayn påstod att jag skulle. 

"Den är ju helt sjukt god" log jag emot honom.

Han skratta till och log tillbaks emot mig. 

"Du-"

"Ja" svara jag full med shake i munnen. 

"Du svara aldrig på min fråga, hur mår du" jag drog upp mina axlar och gjorde ett slag upp.

"Jag mår bra" 

"Ärligt"

"Vad vill du jag ska säga Zayn, att jag mår dåligt, helt förstörd" 

"Jag vill att du berättar sanningen för mig Cassie, det är det ända jag begär"

"Jag känner inte ens dig, varför ska jag berätta något för dig" Zayns menande blick förändrades efter min mening. Den förvandlades sakta till besvikelse. 

"skit samma" mumla Zayn fram tillslut. 

"NEJ, JAG VILL FÖRFAN VETA VARFÖR DU ÄR HÄR" skriket ur min mun kom som en chock, jag var inte beredd på att min lilla mun skulle klara av ett så högt skrik. Men det förvånade inte bara mig, utan även Zayn, hans blick var riktat ut på gatan utanför fönstret. Inte en skena rörde han på sig.

"För-" en klump trängde sig fram i min hals och stora krökningar nådde upp, "för-", mer han jag inte säga förlåt förens jag var uppe på benen och på väg emot toaletten. Bakom mig kunde jag höra Zayn hackla sig och springa efter mig.

Jag slängde mig över toaletten, med Zayn bakom mig, som höll mitt hår ifrån att dränkas i spyan. Jag andades djupt efter första satsen, men var snabbt över toaletten igen, för ännu en sats.

"Papper" Zayn sträckte till sig pappersrullen och drog av en mängd papper i turbofart.

"Här" han räckte fram pappret, men gav det aldrig till mig, istället började han kort torka mig.

"Tack" sa jag kort och sansat efter jag var ren.

"Jag tror jag håller mig undan den där Shaken i framtiden" skratta jag till.

"Cassie, du måste sluta skämta bort allt, det här är allvarligt. Jag är här för att jag är orolig för dig. Du vet inte hur mycket du betyder för mig, om du bara visste hur det kändes när du låg i min famn helt medvetslös"

Jag satt och gapade, det var den längsta meningen Zayn yttrat sig under hela dagen. Den var så betydelsefull, så talande. 

"Jag är ledsen Zayn" sittandes på golvet rann en tår lägst med min kind. "Jag är verkligen ledsen". 

Zayns armar omfamnade mig i hans famn och gav mig den mest känslomässiga kram på länge. Hans beröring fick mig att slå gnistor, känslan att äntligen ha någon vid min sida. 

"Zayn"

Han avslutade kramen och slog sin blick emot mig. 

"Kan vi börja om" han log breddare och nickade glatt.

Jag slog fram min hand emot honom och förberedde mig på ett handslag.

"Hej, jag heter Cassandra, men du får gärna kalla mig Cassie" ett skratt utlämnade Zayns mun, samtidigt som han svagt bitter sig i under läppen. 

"Trevligt att träffa dig Cassie, mitt namn är Zayn, men du kan kalla mig Zayn the bad boii om du insisterar" 

"Komisk och irriterande på samma gång, väldigt intressant" svarade jag samtidigt som jag slog honom löst på armen.  

Kommentera snälla vad ni tycker :)